Kejsarens nya kläder

Kejsarens nya kläder är en av den danska nationalskatten Hans Christian Andersens mest kända verk. Historien som först utgavs 1837 tillsammans med Den lilla Sjöjungfrun är fortfarande oerhört uppskattad runt om i världen, och har till och med blivit ett uttryck för att beskriva situationer med bristande logik eller där många vill avstå från att kritisera någonting.

Kejsarens nya kläder drar inspiration från en spansk berättelse, men skrevs om och anpassades av Hans Christian Andersen. Den utspelar sig i ett fjärran kejsardömme. Andersen insunuerar att kejsaren leder ett skräckvälde med honom själv som absolut monark. Han spenderar enorma summor på att hålla stora fester för sina vänner, och lägger stora mängder av skattepengar på att sy upp vackra kläder för sig själv. Kejsarens nya kläder har även filmatiserats en mängd gånger.

Berättelsens början

En dag så anländer två lurendrejare till kejsardömets huvudstad. De påstår sig vara skickliga vävare och beviljas en audiens hos kejsaren. Deras erbjudande till modelejonet är väldigt intressant. De erbjuder sig att väva magiska kläder som är osynliga till dumbommar och inkompetenta människor. Han blir intresserad och ger de båda männen ett förskott och allt de behöver för att sy upp hans nya kläder.

Efter några dagar så går ett par medlemmar i hovet för att titta till hur det går med tillverkningen av de nya kläderna. De hittar de två männen försiktigt och noggrant vävandes vid två vävstolar. Medlemmarna i hovet ser ingenting, men låtsas bli väldigt imponerade av de vackra kläderna. Några dagar senare kommer kejsaren förbi, och även han tycks vara mycket nöjd med hur det hittills ser ut. Ingen påpekar att de inte kan se några kläder för att undvika att bli dumförklarade, och lurendrejarna fortsätter med sitt arbete.

Berättelsens klimax och avslutning

En dag så kommer de båda vävarna till kejsaren och meddelar att kläderna är färdiga. Han blir väldigt exalterad och går direkt för att prova på sina nya kläder om han betalat dyrt för. Därefter går han ut i staden och paraderar fram och tillbaka utan att någon vågar säga att han är naken, för rädsla att bli dumförklarade.

H.C Andersen använde boken som samhällskritik mot den danska överklassen

Under början av sin karriär så släpptes Andersen inte in i de finare salongerna i Köpenhamn och Danmark. Den kulturerade överklassen ansåg att han skapade enkla berättelser för barn, och att det inte bidrog med något kulturellt värde. När Andersens böcker började bli vida erkända runtom i Europa och världen så blev han dels en väldigt rik man, men han började även bjudas in till finare kulturella sammanhang. Väl där så blev han äcklad av vad han möttes av. Högmod och en fåfäng ryggdunkskultur florerade, och var aldrig någonting som Andersen vande sig vid eller tyckte särskilt mycket om.

Kejsarens nya kläder som idiom

Men kejsarens nya kläder har också använts för att beskriva absurda situationer eller bristande logik. Det kan vara någonting som en större grupp människor inte vill kritisera eftersom det går emot den allmänna uppfattningen. Det är även vanligt inom exempelvis fotbollen för att beskriva ett lag som tar in en duktig ny spelare och låtsas som att det regnar, trots att hela laget istället hade behövt bytas ut.